jag vet inte hur detta inlägget kommer att sluta men de märker vi haha...

 

dedär med att vara kär. de flesta går efter utseendet, jag förstår mig inte på dom som gör de faktiskt.

visst, utseendet är en del i de men personligheten då? de är ju den som räknas. de är den som spelar någon roll.

" don't be this girl that when she sees two guys she will walk straight to the hot guy and ignore the other one. you can't expect people to judge you for who you are when you judge people for how they look"

 

haha, vissa tjejer säger "alla killar är likadana" men snälla, vem bad dig att prova alla? ;)

alla killar är absolut inte likadana. haha asså de finns ju såna som är rent ut sagt dumma i huvudet men de finns dom som är riktigt sweethearts också :')

man ska gilla personen för att hon/han får fram de bästa sidorna i mig, för att h*n bryr sig om mig och för att h*n älskar mig för den jag är och inte för den h*n vill att jag ska vara.

personen ska kunna kolla på dig utan smink och tycka att du är fin, personen ska kunna kyssa dig framför sina vänner utan att vara orolig för vad som ska tycka och tänka. personen ska kunna vara sig själv runt dig.

men om inte du är likadan tillbaka så kan du inte förvänta dig att personen kommer att fortsätta med de, right?

de gäller liksom att kunna ge och ta.

okej, ett förhållande utan förtroende då? haha, skulle inte kalla de för ett "förhållande" direkt. ni måste ju lita på varandra annars kommer ni ingenstans. ni slutar antagligen upp som vänner, eller främlingar igen.

 

att vara kär kan vara helt fantastisk eller så kan de vara ett rent helvete.

man kanske blev kär i fel person. föll fast att de inte va menat att man skulle de. man kanske förstör vänskapen man hade just för de där lilla ordet "kär".

eller så går allt som man hade tänkt sig. man har ett sånt där "perfekt" förhållande och är så stört lycklig med den personen. men om du känner dig "oälskad" så kommer de ju alltid finnas personer som älskar dig och de vet ni alla innerst inne.